Så arbetar polisen:

Särskilda brottsutredare inom polisen utreder sexualbrott. De har oftast stor erfarenhet av att utreda just sexualbrott.

Sexualbrottsutredare kan arbeta på familjevåldsenheter, våldsrotlar eller någon annan utredningsavdelning på polisstationen där alla sexualbrott i länet eller staden hanteras.

Våldtäkter

Om någon anmäler en våldtäkt som pågår eller som skett nyligen skickar polisen omgående en patrull till platsen. Har våldtäkten skett utomhus tar de ofta med en polishund, som kan hitta förövaren och de spår som kan finnas i området.

Läkare undersöker

Det första polisen gör är att säkra de spår som kan finnas. Det innebär att ta tillvara exempelvis kläder, lakan och hårstrån för att hitta DNA och leta fingeravtryck eller andra spår som kan fungera som bevis vid en rättegång.

Den som utsatts undersöks oftast på en akutmottagning, gynekologisk mottagning eller vid någon av de specialiserade mottagningar för våldtäktsoffer som finns på vissa orter. Sjukvårdspersonal tar olika prover som kan vara viktiga bevis i en rättegång. Det kan till exempel vara blodprover för att bland annat ta reda på om den utsatta blivit drogad. Eventuella skador dokumenteras och fotograferas.

Om det bara gått några dygn sedan sexuella övergrepp skett kan det finnas spår kvar som polisen kan samla in. Oftast är det lättare att säkra spår om någon anmält brottet strax efter att det har skett.

Polisen förhör

Polisen förhör sedan den som utsatts. Ofta gör polisen ett första förhör på plats och sedan ett kompletterande förhör på polisstationen vid ett senare tillfälle. Polisen förhör också eventuella vittnen, som kan ha sett, hört eller fått berättat för sig vad som hänt.

Om det är barn som utsatts sker oftast förhöret på ett så kallat barnahus, där även läkarundersökningen sker vid ett och samma tillfälle. Endast specialutbildade utredare håller förhör med barn.

DNA ett viktigt bevis

Om det finns en skäligen misstänkt griper polisen den personen omgående, eftersom våldtäkt är ett allvarligt brott. Sedan förhör polisen den misstänkte och tar DNA-prov. Om det inte finns någon skäligen misstänkt börjar polisen istället att på olika sätt leta efter förövaren. Provsvaren från de spår polisen samlat in kan innehålla ett DNA som kan vara viktigt för att hitta och i slutändan döma den skyldige.