Förövaren en nära bekant?

I massmedia talas det ofta om förövare som om dessa är nära bekanta till offret och man väljer ord som även tyder på en närhet, tex "de flesta våldtäkterna sker i hemmet." och "...av någon bekant till offret." Vi går in närmre på var våldtäkterna sker här och har då kunnat uppvisa att "i hemmet" även innebär hos förövarens hem, eller tredje parts. När det då gäller förövaren så är han inte så som det ofta beskrivs i massmedia vanligtvis en "nära bekant" utan mer vanligt är att han är en ytligt bekant (tex träffats tidigare under kvällen) och det är även vanligare att han är helt okänd.

"Beträffande de undersökta fallen av polisanmälda våldtäkter var offret och gärningspersonen eller -personerna ofta enbart ytligt bekanta (41 procent) eller kände inte varandra alls (33 procent). I cirka 17 procentav händelserna var förövaren offrets partner eller före detta partner. ₁₁ "

Detta är statistik som finner stöd även i brottsofferundersökningar, även om det i detta fall finns parameter som kan antas påverka det statistiska underlaget mer.

I Rapport 2008:12 från Nationella Trygghetsundersökningen (NTU, BRÅ) visar tex resultaten att majoriteten av fallen var med en helt obekant gärningsperson (61%). Fall med en närstående gärningsperson utgjorde enbart 10 procent av samtliga händelser. .9 I undersökningen dras även slutsatsen att det kan antas att sexuellt våld sker oftare utanför en parrelation eller en nära relation än övrigt våld. Samtidigt som man även tar upp att det kan antas vara svårare för de intervjuade att i en telefonintervju tala öppet om ett pågående förhållande där sexuellt våld förekommer.

Även om det alltså kan antas finnas en större felmarginal för denna statistik baserat på antalet partners som fortfarande har ett förhållande i vilket det förekommer sexuellt våld borde detta ändå vara i underkant jämfört med tidigare partners som brukat sexuellt våld, vilka även skulle redovisas som "närstående gärningsperson".

Faktum är att det skett en omfattande förskjutning i statistiken där det tidigare var vanligare med en närstående bekant som förövare till att det i dagsläget oftare är en för offret endast ytlig eller helt obekant förövare.

Medan våldtäkt i nära relation var en omfattande kategori under 1995, är det under 2006 vanligast att våldtäkter
som anmäls till polisen har begåtts av en gärningsperson som inte har en nära relation till offret (även om den exakta typen av relation inte alltid är klar). ₁₈

Vad detta tyder på i ljuset av annan statistik som påvisar det kraftigt ökade antalet våldtäkter i samhället är att antalet överfallsvåldtäkter, gruppvåldtäkter och andra våldtäkter där förövaren är okänd eller endast ytligt känd av offert ökar. Det är vanligare att förövaren är okänd än att det är någon närstående. Massmedia far med andra ord osanning i frågan.

 

Brott av homosexuell karaktär

I rapporten Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007 . ₁₁ ges det en ovanlig insyn i statistik som rör brott av homosexell natur, dvs brott där både offer och förövre är av samma kön.

"Beträffande brottskategorin sexuellt tvång och utnyttjande med mera redovisades fram till år 1998 om offret var en person av samma eller motsatt kön som förövaren, det vill säga om brottet var av homosexuell eller heterosexuell karaktär. Statistiken visade att offren för heterosexuella brott nästan uteslutande var flickor och offren för homosexuella brott så gott som alltid pojkar. Hur utvecklingen sett ut de senaste fem åren kan vi inte uttala oss om eftersom uppdelningen inte redovisats efter år 1998. Speciellt framtagen statistik över anmälda brott av sexuellt tvång och utnyttjande med mera för åren 2006 och 2007 visar att något under 20 procent av de anmälda brotten i den nämnda kategorin är brott mot person av samma kön och att det finns en tendens att andelen är något högre när offret är under 15 år och står i nära relation till den misstänkte". ₁₁

Det finns idag ingen tillförlitlig statistik över vilka sexuella läggningar förövarna har, vi kan därför inte dra några tydliga paralleller mellan avvikande sexualitet och överrepresentationen bland dessa som förövare vid sexualbrott likt våldtäkter. Samtidigt kan vi se att det finns tendenser till kraftig överrepresentation hos tex brott begådda av homosexuella män mot yngre pojkar (baserat på tex rapporten ovan jämfört med antalet homosexuella individer i befolkningen) som borde föranleda mer djupgående studier.

 

Kvinnor som förövare

Antalet kvinnor som misstänks för sexualbrott är mycket litet. De 40 kvinnor som misstänktes år 2007 utgjorde 2 procent av det totala antalet misstänkta personer. Majoriteten av brotten begådda av kvinnor begicks mot offer under 15 år.  ₁₁

( Det finns samtidigt en studie från Danmark som visar på att mörkertalen för sexualbrott där förövaren var kvinna och offret man/pojke är avsevärt mycket större än vad man tidigare antagit. Detta till följd av de reaktioner från samhället som män upplever när förövaren var kvinna. Olyckligtvis har vi på stoppavåldtäkterna.nu inte kunnat lokalisera studien/rapporten än även om vi funnit citat som styrker dess existens. Vi väljer därför att inte gå in djupare på ämnet i nuläget, även om det i sig är intressant. Har du kännedom om denna eller liknande rapporter tar vi tacksamt emot tips.)

 

 

Förövarens ålder

Förövarens ålder varierar beroende på våldtäktsoffrets ofta, då förövaren oftast är äldre än offret. Medelåldern hos förövaren är 32 år. Majoriteten av förövare är mellan 25 och 49 år.

 

Etnicitet

Baserat på det statistiska materialet som finns tillgängligt finns det en stor överrepresenation av vissa etniska grupper som förövare. Vad detta beror på finns det inga statistiskt säkerställda fakta att luta sig på, men som vid övriga förövare får det antas vara en blandning av kulturella normer och psykologiska faktorer som gör att vissa etniska grupper begår fler våldtäkter än andra. För mer information gällande detta ber vi dig besöka statistiksidan "Etnicitet".

 

 

 

Diagram