"Anna"

 

Precis som vanligt


Det är snart tolv år sedan min våldtäkt ägde rum. Den natten minns jag än som om det hade hänt igår.


Det var sommar och mitt i natten. Jag hade varit iväg med mina kompisar den här helgen liksom många andra. Vi gjorde inget särskilt alls , vi varken söp eller så utan hängde bara som vanligt utanför stadens inneställe. Jag var bara 16 år då och kom naturligtvis inte ens in förbi vakten. Men hyfsat nöjd över att jag ändå hade fått se en skymt av den kille som jag var kär i. När klockan började närma sig två åkte vi hemåt som vanligt och jag sa tack för skjutsen till mina två bästa kompisar precis som vanligt. Sedan satte jag i nyckeln och låste upp dörren till mitt hem och allt skulle vara precis som vanligt.

Då jag kom in så såg jag att det hade varit fest hemma eftersom ölburkar stod uppradade längs hela diskbänken, en bit smörgåstårta stod ännu framme och mammas sambo satt däckad vid ena soffkanten . Jag blev aningen förvånad för det brukade aldrig se ut så här när jag kom hem, det brukade heller aldrig vara fest hemma hos oss. Men just den här helgen så hade det varit marknad i vår lilla by med så jag brydde mig inte så värst mycket om det. Skillnad hade det varit annars eftersom jag visste att mammas sambo var alkoholist och hade stora problem med spriten.

Trött gick jag upp på övervåningen och steg in i mitt rum. Då fick jag se att min säng var upptagen av en sovande man. Det var en utav min mammas sambos fyllekompisar. Ja visste vem han var också men endast ytligt. Jag visste att han var 35 år någonting men inte vart han bodde eller så. Han vaknade tvärt när jag steg in och sa:
"hej stumpan" (även fast jag inte kände honom) "kom och lägg dig här bredvid"
- Nej! Vad fan gör du i min säng? Du får lägga dig nån annanstans eller får du gå hem! Sa jag
"Men äh vad taskig du är nu kan jag inte få ligga här jämte dig bara" ?
- Nej! Men du kan väl sova på golvet, jag har en madrass extra svarade jag bestämt.
Jag satt nu i sängen jämte honom och han bara vägrade flytta på sig. Dum som jag var så gick jag aldrig ner och la mig själv på soffan. Istället sa jag åter igen och gång på gång. Nej nu får du fan flytta på dig för jag ska sova nu och det här är min säng så undan med dig nu. Till sist blev jag så trött på att tjata på honom så jag la mig i sängen i alla fall. Jag skulle bara ha min säng. Så enkelt var det.

När han hade somnat igen så brydde jag mig inte mer om det så jag somnade till sist jag också med kläderna på. Sedan vaknade jag av att han tafsade på mig. Hans händer var innanför min tröja och jag minns det som igår att jag bara slet väck hans händer ifrån mig och skulle i samma ögonblick bort från sängen. Men det gick inte! Jag har svårt att förstå hur han lyckades sedan men jag kunde inte komma loss från honom. Jag hävde mig uppåt hur många gånger som helst i ett försök att komma undan honom, men utan större framgång. Han hade på något konstigt vis lyckats få mig fängslad under hans armar och ben och höll just nu på att få av mig byxorna ner till anklarna, tröjan var fortfarande på men mina bröst (som jag dessutom hade komplex för) var fullt synliga för honom. Jag minns att jag avskydde dem ännu mer just för att det kändes som att de på något sätt välkomnade honom då mot min vilja. Därefter minns jag att jag bara flåsade och andades med näsan inte heller kunde jag skrika för han höll för min mun med sin ena hand.

Spände ögonen i mig och sa "Fan! Om du berättar det här för någon!"

Mina ögon fylldes av tårar och jag minns hur han riktigt spärrade isär mina ben med sina! Han satt liksom grensle på knä ovanpå insidan av mina ben. Det gjorde ont och han höll mina händer med en hand sin andra hand för min mun. jag gjorde allt vad jag kunde för att försöka få ihop mina ben! fäktade med armarna och försökte få ut ett ljud från mina läppar men förgäves! Jag var helt låst under honom! Sedan gjorde han för mig det mest vidriga under hela händelsen. Han spottade stora spottloskor och siktade dem på mitt underliv flera gånger och jag grät förtvivlat och bad till Gud (som jag inte trodde på) att han skulle sluta! Men nej!
Därefter körde han bara in sin styva kuk och njöt av mitt jävla hål det förbannande jävla avskummet!!! Eftersom jag spjärnade emot allt vad jag kunde och dessutom hade en snedvägg med rakt ovanför min säng så var det sällan som han lyckades få in den rätt. Han stötte den felaktigt och hårt hårt i mig flera gånger och det gjorde vansinnigt ont varje gång! Han vrålknullade mig som om jag var en jävla docka! Därefter kom han och han sprutade medvetet mot mitt ansikte, men det hamnade på halsen och även i håret. Slängde en kudde på mig sedan lämnade han mig helt förstörd och utmattad och jag låg bara kvar där precis som om jag vore en jävla docka!

Jag grät så jag inte kunde få någon luft och torkade bort det värsta med min tröja. Smög förbi min lillebrors rum som jag var tvungen att gå igenom och sen ner för trappan och in i duschen. Jag satt på golvet i duschen med händerna för mitt ansikte och lät duschstrålen bara forsa över mig. Jag satt där utan att göra något alls ända tills varmvattnet tog slut. Kände mig så fruktansvärt jävla äcklig! Äcklad! Kände mig så förbannat jävla korkad som inte bara kunde gå ner och lägga mig på soffan jämte min däckade "styvpappa" istället. Då hade ju detta aldrig hänt! Och nu!? Varför i helvete lät jag det satans jävla aset gå??? Varför skrek jag inte från början innan han hunnit ut ur mitt hus???. Varför gick jag inte ner med hans äckliga jävla sperma i mitt hår och visade mamma detta som fortfarande låg och sov. Varför gjorde jag inte det? Varför gjorde jag inte det? Varför gjorde jag inte det? Varför just nu ikväll? Varför just mig? Varför? Varför? Varför?!!!!

Jag sov inte på hela natten utan låg bara och lyssnade till Lita Fords låt Lisa på repeat och grät om vartannat. Lika mycket som jag tyckte synd om mig själv. Lika mycket avskydde jag mig själv för att det gick att ha sex med mig utan att jag ville. Jag upplevde mig som otroligt äcklig . Jag upplevde det som att jag bara var "ett hål med två rattar" eftersom jag inte kunde göra eller röra mig ett endaste dugg!
Dagarna efter så var jag ovanligt tystlåten. Jag kunde inte fokusera mina tankar på någonting egentligen. Det enda jag brydde mig om var ifall jag hade cigg nog. För dem var just nu mina allra bästa kompisar!

En morgon, jag tror att det var dag två eller tre efter våldtäkten ägt rum. Så stod jag utanför med mamma och rökte Marlboro. Jag har för mig att hon var höggravid då och väntade min lillasyster. Hon hade inte märkt någon skillnad på mig utan babblade på som vanligt. Jag svarade inte henne alls utan tittade bara tomt upp mot himlen och sa "mm.." Stod och tänkte på ifall jag skulle berätta det nu. Till sist kom jag fram till att jag ville göra det. Jag sa till henne att jag blev våldtagen den natten som festen var och vem det var som gjorde det och att jag ville att vi skulle anmäla honom. Hon bara fimpade sin cigarett och menade på att han som var så snäll skulle väl aldrig ens tänka på att hoppa på en så ung tjej som mig. Han var ju 35 och dessutom så hade han ju redan en flickvän.

Därefter började hon prata om att hon inte orkade varken tänka eller höra om sådana här saker nu när hon själv hade det så jobbigt med sambons alkoholproblem och det faktum att hon var gravid. Jag blev chockad av mammas korta svar. Vi hade alltid kunnat prata om precis allting och nu trodde hon inte på mig. Hon blånekade att det ens kunde ha hänt för då skulle ju hon minsann ha vaknat och hört det. Om inte hon skulle hört våldtäkten i sig så skulle hon i alla fall ha minst hört när han gick. Och så höll hon på. Jag var förkrossad och ville inte alls ens vara hemma längre. Hur skulle polisen kunna tro på mig när inte ens mamma gjorde det?. Jag kände mig så utanför på ett kick att det kändes nästan som om jag vaknat upp i en ny värld. Jag började bli riktigt olik mig själv också. Jag skrattade ofta men kunde inte känna att något var särskilt kul längre, det var oftast fejkade leenden och flirtar. Jag kände ett behov att ha sex med någon annan, vem som nästan.

Bara jag kunde få bort den där känslan att han var där sist!