"Elin"

 

En fest med familjen.

 

Det är ca 10 år sedan den hemska natten men jag minns fortfarande alla ljuden bilderna och lukten, Ja jag minns exakt hur han luktade. Jag var på den tiden bara en liten naiv 13 åring som trodde gott om de flesta människor.

Det var kräftskiva hemma hos min morbror med hela släkten. Ja alla var där även några av min morbrors vänner allt var som vanligt alla drack och hade kul, ja även jag tog lite att dricka. Meningen var att jag, min mamma och mina syskon skulle sova hemma hos min morbrors kompis. Min mamma och mina syskon hade redan för någon timme sedan gått in och lagt sig. Kvällen tog slut och det var dags att dra sig tillbaka och ingen hade märkt något konstigt förutom jag. Jag var mycket illa till mods av att behöva gå hem till just den mannen som jag fick så hemska vibbar av.

Jag bönade och bad min morbror att få sova inne hos honom på hans soffa men han sa ”Nej det går inte, du får sova inne hos T med din mamma” . T visade mig till en bäddsoffa i hans storarum som han redan bäddat och gjort i ordning. Jag minns fortfarande att Disney Channel var igång på hans Tv och att hans ena ormbunke börjat bli brun i färgen som han hade hängandes i ena hörnet vid bokhyllan.

Jag la mig tillslut på den bäddade soffan i tron om att jag skulle sova där själv.
Jag somnade ganska omgående och märkte inte ens att han kom och la sig bredvid mig i soffan jag vaknade bara av hur han fumlade med skärpet till mina byxor. Jag flög upp i sittande ställning och frågade honom vad han höll på med. Men han svarade bara ”Jag vet att du vill det har jag sett på dig hela kvällen”. Jag försökte sparka undan hans hemska kropp ifrån mig men han hade mig i ett järn grepp med hjälp av filten. Jag försökte göra mig så hal som möjligt men ju mer jag kämpade emot ju mer glöd tändes i hans ögon och ju hårdare höll han i mig och han tyckte bara att det var skoj att jag kämpade emot. Jag vet egentligen inte varför men i det läget skrek jag inte en enda gång det var som om min hjärna var fullt koncentrerad på att komma loss från denna hemskt illa luktande man och hans äckliga händer som var placerade på min unga kropp.

När han märkte att jag inte hade som avsikt att ligga ett dugg still utan åla runt så mycket jag bara kunde slog han mig med knytnäven rakt över munnen och näsan. Han var en ganska stor man i 40 års åldern och han tränade kampsporten Kempo med min morbror. Efter sa han med brinnande ögon och en hemsk röst som än ringer i mina öron ” Skrik en gång eller gör ett ljud ifrån dig så slår jag en gång till fast hårdare”. Jag tänkte inte låta honom genomföra det och jag vägrade vara rädd för honom.

Han lyckades på något underligt sett få av min ena tröja och kavla upp mitt linne och BH, Han höll båda mina händer med sin ena hand samtidigt som han fumlade med mitt skärp till byxorna mina ben höll han fast under sina ben. I denna stund kändes allt hopplöst han var på väg att ta min kropp ifrån mig tankarna snurrade runt i mitt huvud. Hur skulle lilla, lilla jag kunna ta mig loss från detta? Han lyckades tillslut få upp mitt skärp och när han fått det titta han upp på mig han hade sitt ansikte bara några centimeter från mitt och jag kunde känna hans äckliga andedräkt i mitt ansikte den luktade en blandning på öl och whiskey. Jag kände hur ilskan och rädslan bubblade i mig jag spottade honom i ansiktet så han fick blod över hela ansiktet och sin tröja. Han väste fram mellan tänderna ” du ditt äckliga luder det gör du inte om” han slog mig då en gång till rakt över näsan och munnen igen fast denna gång hårdare det slog stjärnor framför mina ögon och allt svartnade. Jag svimmade inte men var avtuppad mentalt på något sett han fick ner mina byxor halvvägs ner på låren när han försökte börja tränga in i mig. Jag började då skrika slänga mig från sida till sida och åla mig så mycket jag bara kunde. Han släppte mig då och knuffade ner mig på golvet med orden ”ditt äckliga luder jag kommer att ta dig nästa gång”. Jag sprang då över gatan in till min morbrors hus och skrek ”han försökte våldta mig”!.

Min morbror och hans fru såg hur jag såg ut med blod i hela ansiktet och på kläderna så min morbror sprang in till T vad som blev sagt där inne vet jag inte eller vad som hände vet jag inte heller. Men jag fick reda på efter att T skylde allt på mig att det var jag som hade slängt mig över honom och att han bara försvarat sig mot mina attacker. Han menade på att jag hade blivit helt galen så fort han hade gått och lagt sig på soffan.

Ingen förutom min mamma trodde på mig att han försökte våldta mig och nästan lyckades med det också. Jag blev helt förstörd av att ingen kunde tro på mig fast bevisen var så starka. Alla sa bara ”men varför skulle han göra något sådant mot dig när han själv har en dotter på 15 år det är helt otänkbart”.

Ingen polisanmälan gjordes tyvärr mot honom för jag var för rädd för att han skulle vänta på mig utanför mitt hus då och slå ner mig totalt, han visste ju var vi bodde så det hade ju inte varit omöjligt för honom att göra det. På sjukhuset sa jag bara att jag hade varit i slagsmål med en tjej på skolan när vi åkte dit för att se om mitt näsben var brutet eller om jag fått någon annan skada i ansiktet av hans slag. Jag skämdes ju så otroligt över att jag hade varit så naiv mot honom och att jag hade ignorerat mina vibbar jag klandrade mig själv i många år för vad som hade hänt och kände att allt bara var mitt eget fel. Det var många nätter jag satt och bara stirrade ut genom fönstret och frågade om och om igen ”varför, varför, varför??”

Jag tog åt mig så pass av händelsen att jag tillslut förändrades helt och hållet jag tänkte aldrig någonsin låta det hända mig igen aldrig. Jag började bära kniv dygnet runt och började umgås med ”fel” personer för att få upplopp för min ilska och för mitt otroliga hat mot män som var över 30 år.

Min mamma såg mina förändringar och såg mitt destruktiva beteende och hur dåligt jag faktiskt mådde hon lyckades få mig att börja gå hos en psykolog där jag i min egen takt fick bearbeta vad som hade hänt mig.

Jag utvecklade Djup depression, panikångest och ett apatiskt beteende under de närmsta månaderna som gick jag lider fortfarande i dag av min panikångest.
Men jag har tagit mig upp ur alla mörka hål som jag fastnade i på vägen mot vad jag är i dag.
Jag ångrar bittert i dag att jag inte vågade säga sanningen till doktorn som undersökte mitt ansikte eller gick till polisen medan bevisen fortfarande var färska.

Jag har i dag tagit mig helt upp från det hemska som hände den natten för 10 år sedan och lagt allt bakom mig. Jag kan aldrig glömma eller förlåta det som hände men jag kan alltid välja att inte leva med rädslan Att inte låta mig själv vara ett offer.